måndag 29 oktober 2012

Nashville. 103. Someday You'll Call My Name.

Som jag gillar denna serie! Ännu ett riktigt bra avsnitt med helt underbar musik. Musiken gör serien så mycket bättre. Och älskar att det inte hela tiden är nya låtar utan att de upprepar låtarna ibland, det känns mycket mer verklighetstroget än att artisterna skulle ha nya låtar hela tiden. Vad fint Raynas döttrar sjöng förresten, alla är musikgenin i denna serie, älskar det! Riktigt fint.
  Tycker så synd om Juliette med hennes mamma. Men vad var detta på slutet med snattningen? Kommer inte att sluta bra. Måste de alltid förstöra för sig själva? Har ju börjat gilla henne mer och mer. Men sådant här är bara jobbigt. Är lite kär i Deacon (SNYGG!), men han kanske är lite för gammal för Juliette? Men deras låt blev riktigt bra i alla fall. Men nu tackade han ju nej till turnén på riktigt. Så får se avd som händer där..
  Scarlett är underbar också! Och hennes pojkvän. Han kan bli en bra manager åt henne (och Gunnar?)! Synd om Gunnar bara som också är lite kär i Scarlett. Ge mig torsdag!

Inga kommentarer: