Sugar Rush.

Har ägnat lite tid åt att se den fantastiska och roliga serien Sugar Rush. Har sett säsong 1 ett par gånger förut men aldrig fortsättningen så det var mycket spännande. Sugar Rush har tyvärr bara två säsonger med 10 avsnitt var och är nedlagd för längesen. Den producerades 2005-2006. Säsong 1 är helt klart min favorit av de två. Serien är baserad på Julie Burchills bok med samma namn (som jag är mycket sugen på att läsa och det finns dessutom en fortsättning på den baserad på Sugar i tvserien på något vis (då boken Sugar Rush och tvserien Sugar Rush är väldigt olika..)). Jag började titta på denna serie 2008 när SVT sände den och tycker det är underbart att de sänt den. Tycker fortfarande att den är lika bra.

Hittade detta på Aftonbladet Kultur som förklarar bra vad det är för serie och vad den handlar om:

Det behövs fler kåta lesbianer på tv. Som femtonåriga Kim i ungdomsserien Sugar Rush som drar igång i SVT ikväll. Här handlar det inte om skir romantik eller platonisk kärlek. Kim är verkligen fysiskt attraherad av sitt kärleksobjekt, klasskompisen Sugar. Hon fluktar på Sugars bröst, smygkikar under hennes kjol, plockar på sig hennes använda trosor. Ja, blickarna är så tunga, fuktiga och fyllda av åtrå att det till sist är svårt att förstå att de verkligen kommer från en femtonårig tjej och inte från någon gammal snuskgubbe med skolflicksfetish.
Tv-serien Sugar Rush (som flyttades till en senare sändningstid än planerat när någon på SVT insåg att Kim och Sugar testar extacy i avsnitt 7) bygger löst på romanen med samma namn av Julie Burchill. Och då menar jag mycket löst. För tv-versionen är så skruvad och tillspetsad att Kims familjeliv närmar sig det surrealistiska. Hennes mamma är både slampig och otroligt egocentrisk, hennes mjukispappa en handlingsförlamad tönt, och Kims lillebror kroppsmålar sig helt i blått och tror att han kommer från yttre rymden. Det är egentligen bara när det gäller tjejsexet som tv-serien är nedtonad jämfört med sin litterära förlaga. Att supa, röka på och svälja tabletter är tydligen mindre tabubelagt inom brittisk ungdoms-tv än tonårssex mellan två tjejer.
Sugar Rush är en visuell sockerchock, precis som namnet utlovar. Mer rapp, tajt och farsartad än reflekterande. Men mitt i all galenskap finns det en kärnhistoria som är universell. Om hur det är att vara polare med skolans häftigaste tjej. Att vara den där mesiga bruden som ensam får stå och hålla kompisens jacka när hon försvinner iväg med kvällens ragg. Hur det känns att vara den lite präktiga kompisen som ingen lägger märke till. Och så finns det något i de där blickarna. Kims längtan efter det ouppnåeliga. Passionen som konsumerar allt. Som är väldigt mycket tonår. Och som känns helt och hållet autentisk. Och för en gångs skull lesbisk.

Favoritkaraktär: Det får bli Sugar. Så härligt naiv och lite småkorkad men ändå lyckas hon få som hon vill oftast. Nathan är ju också en favorit. Som när han blir lämnad av Stella och ska göra bordet rakt haha.

Favoritavsnitt: 110 var riktigt fint med Sugar och Kim på hotellet. "I mean it this time." Då shippar jag allt Sugar och Kim även fast det aldrig kännts rimligt.

Favoritpar: Kim och Sugar i finalen av säsong 1 var så fina. Bara just i det ögonblicket tar jag de. Annars blir det Kim och Saint som är fina hela säsong 2.

  
Favoritvänskap: Kim och Sugars såklart. De håller ihop genom allt de. Och ställer alltid upp för varandra vad det nu än kan vara (oftast Sugar som gör något dumt). Även det svåra med att vara kär i sin bästa kompis klarade de av att komma förbi för att fortsätta sin fina vänskap.Och de var så fina i avsnitt 110. Och sen var det roligt att de var som vanligt när säsong 2 började igen.

Övrigt: ÄLSKAR att Andrew Garfield är med mycket i den första säsongen. 22 år är han fast ser mer ut typ som 12. Jätteliten och jättenördig. Det är så synd om honom när hans hund dör åhåhå. Roligt slut men allt lite snålt. ÄLSKAR att Sugar flyttar in med Kim och Saint som just flyttat ihop. 

Hade mer än gärna tagit en till säsong