Nashville. 105. Move It on Over.

Detta avsnittet var riktigt riktigt bra. Älskade varje stund av det. De lyssnade verkligen på mig när jag sa att jag ville ha mera musik förra veckan för det fick jag här. Båda Juliette, Rayna, Gunnar och Scarlett och Deacon sjöng. Fint. Fick reda på att Teddy än då inte varit otorgen (om han nu inte ljög för pappan in law) vilket är bra men han kör ju inte helt rent när han träffar denna damen. Och nu var det ju någon som fotograferade dem också fick dock ingen moneyshot men en del foton där det ser ut att kunna vara något som inte får. Gillar inte att Rayna och Deacon bråkar. De ska ju ha sin fina vnskap. Tur att Deacon ringde och sa att han ångrade sig angående den där låten till den där reklamen Rayna spelade in. Ett steg i rätt riktning lixom. Sen Juliette, gillar henne mer och mer efter varje avsnitt. Tycker så synd om henne också med mamman. Så fint av Deacon att hjälpa henne. Hoppas mamman stannar på rehab nu och fixar detta. Juliettes nya hem var ju inte fel det heller. Och Scarlett (vilket fint hår hon har alltså!) borde verkligen ta sig en funderade över om hon verkligen ska vara tillsammans med boyfrienden sin. Han är ju en del egocentrisk. Dumt att han sabbade detta för de. Men förhoppningsvis får de fler chanser!

Nashville. 104. We Live in Two Different Worlds.

Det var ett helt okej avsnitt men inte så mycket mer än så denna vecka, tyvärr. Det sjöngs alldeles för lite till exempel. Bara en låt med Rayna och Deacon. Snålt. Gillar ju bäst när Scarlett eller Juliette sjunger så det saknade jag allt. Väldigt mycket jobbigt drama i detta avsnitt med. Som detta mellan Deacon, Raynas fader och Raynas man. Och detta med Raynas man och den där bruden. Har han varit otrogen? Taskigt. Detta med Juliette var lite jobbigt med, kunde hon bara inte gör som de sa åt henne i den där intervjun. Tyckte dock det var fint när hon förklarade för sin manager om varför hon gjorde det. Och den där scenen när hon tömde sin mammas ryggsäck och hittade en bild på de två när hon var bebis och hon satt och grät på golvet, åh det var så fint, sorgligt och smärtsamt. Måste vara riktigt jobbigt att ha mamman där hela tiden. Det var fint att hon ringde Deacon där på slutet (även om han är lite äldre än henne..) och han var så gullig mot henne. Nästa vecka: MER SÅNG!

Nashville. 103. Someday You'll Call My Name.

Som jag gillar denna serie! Ännu ett riktigt bra avsnitt med helt underbar musik. Musiken gör serien så mycket bättre. Och älskar att det inte hela tiden är nya låtar utan att de upprepar låtarna ibland, det känns mycket mer verklighetstroget än att artisterna skulle ha nya låtar hela tiden. Vad fint Raynas döttrar sjöng förresten, alla är musikgenin i denna serie, älskar det! Riktigt fint.
  Tycker så synd om Juliette med hennes mamma. Men vad var detta på slutet med snattningen? Kommer inte att sluta bra. Måste de alltid förstöra för sig själva? Har ju börjat gilla henne mer och mer. Men sådant här är bara jobbigt. Är lite kär i Deacon (SNYGG!), men han kanske är lite för gammal för Juliette? Men deras låt blev riktigt bra i alla fall. Men nu tackade han ju nej till turnén på riktigt. Så får se avd som händer där..
  Scarlett är underbar också! Och hennes pojkvän. Han kan bli en bra manager åt henne (och Gunnar?)! Synd om Gunnar bara som också är lite kär i Scarlett. Ge mig torsdag!

Nashville. 102. I Can't Help It (If I'm Still In Love With You).

Ännu ett bra avsnitt, dock tyckte jag inte det var lika bra som det första. Lite mycket jobbig drama för min smak. Dock känns det som om detta ändå kommer vara serien jag kommer längta mest efter denna seriehöst utan att riktigt veta varför (ungefär som jag längtade efter Smash i våras). Gillar allt med musiken och de som håller på med musik sen tycker jag att allt det där med politiken är en aning segt. Jag hoppas det har en större betydelse än bara en tråkig storyline för Raynas man och pappa.
   Tycker både Rayna och Juliette är en aning jobbiga och diviga. Vad spelar det för roll. Lär er av varandra istället för att hata varandra. Ett råd såhär på kvällen bara. Är glad att de ändå inte har så många scener tillsammans nu när de bara är så jobbiga mot varandra. Gillar att Deacon är mitt i mellan de. Och gillar honom tillsammans med båda. Älskar låten han och Juliette skrev tillsammans. Och att vi fick veta lite om hans och Raynas past.  Spännande. "Deacon. You're a dead man."
   Dessutom gillar jag Scarlett. Är glad att hon valde att satsa på musiken med Gunnar. Kommer bli riktigt bra. Hennes pojkvän må vara avundsjuk på henne men han verkade faktiskt också glad för hennes skull. Hans band gjorde också riktigt bra musik. Musikserier alltså, älskar er!

Nashville. 101. Pilot.

Efter att ha läst om den nya serien Nashville här blev jag mycket intresserad av att själv se den.  Både för att jag älskar filmen Country Strong och för att jag älskar Connie Britton. Och så fick det bli. Och jag är inte det minsta missnöjd över mitt val. Det var allt ett riktigt bra val. Första avsnittet var riktigt bra och intressant och gjorde mig mycket nyfiken inför fortsättningen. Dessutom mycket musik (även om country inte är min favorit) vilket är underbart.
  Gillade Rayna väldigt mycket, Juliette lite mindre kanske. Men hon kanske växer. Tyckte riktigt synd om henne när hon pratade med sin mamma. Men bara för det behöver man ju inte vara dum mot alla andra. Sen var det en massa mer karaktärer som kan vara intressanta. Som den där gitarristen som Rayna verkar ha ett förflutet med. Längtar hur som helst tills på torsdag när det andra avsnittet kommer.