Nashville. 104. We Live in Two Different Worlds.

Det var ett helt okej avsnitt men inte så mycket mer än så denna vecka, tyvärr. Det sjöngs alldeles för lite till exempel. Bara en låt med Rayna och Deacon. Snålt. Gillar ju bäst när Scarlett eller Juliette sjunger så det saknade jag allt. Väldigt mycket jobbigt drama i detta avsnitt med. Som detta mellan Deacon, Raynas fader och Raynas man. Och detta med Raynas man och den där bruden. Har han varit otrogen? Taskigt. Detta med Juliette var lite jobbigt med, kunde hon bara inte gör som de sa åt henne i den där intervjun. Tyckte dock det var fint när hon förklarade för sin manager om varför hon gjorde det. Och den där scenen när hon tömde sin mammas ryggsäck och hittade en bild på de två när hon var bebis och hon satt och grät på golvet, åh det var så fint, sorgligt och smärtsamt. Måste vara riktigt jobbigt att ha mamman där hela tiden. Det var fint att hon ringde Deacon där på slutet (även om han är lite äldre än henne..) och han var så gullig mot henne. Nästa vecka: MER SÅNG!